Printmaking, drawing and painting are on my turf, been there fifty years, if one counts exhibitions here and there, mostly at Finnish art spaces. Invited to participate in Forcing the Impossible is absolutely great! That´s good! Why? It gives me a venue for creating both themes and media, in digital drawing with pressure sensitive pen on a tablet (Wacom) and the program Painter (Corel). The drawing software tries to emulate studio crafts, such as I already have in my studio, so there´s a slight irony here. No media are completely translatable to another one. What, however, is possible to move to the next medium is called form, though. Form is like a flying carpet, really, to look at anything both real and unreal.
In my project 2018, The Art of Being University, together with Bengt Kristensson Uggla and Thomas Karlsohn, within activites of AmosLAB, we have reflected, as well together with Jan-Erik Andersson, on the conditions of production of knowledge. This may be done both within and outside the academia, or between different “worlds” as in this highly interesting project.
I am very grateful for having the chance to collaborate with Guillaume Jacquemet, cell biologist and expert in bioimaging at Åbo Academy University. We meet halfway, as it were, searching for a way to fuse forms and media for a shared project, simultaneously entertaining individual frames of interest in the Forcing the Impossible project. I imagine to be able to move into a laboratory of cell biology, not just like a fly at the ceiling- if such flies fly there? Moreover, it is about rhetorics in my understanding, to widen means of showing and telling. Here, we are concerned with invisible things made visible in electronic microscopy for purposes of research, diagnostics and treatment – now also for publishing using artistic means.
The laboratory is a site given to complicated instruments, with demands of long-term and meticulous work. The art studio, however, often looks like a play-ground, regardless that the goals resemble science, that is, my experiences engage the same passion and zeal for new knowledge of anyone to see and understand.
–
More information / tilläggsinfo:
Website
–
Grafik, teckning och måleri är ett område jag hållit till på i femtio år, ifall man räknar utställningar i främst inhemska konstutrymmen här och där. Att bli inbjuden till att delta i Avtryck i det Okända är alldeles fantastiskt! Varför? Det ger mig utrymme att skapa både teman och media – digitala teckningar med tryckkänslig penna på tablett (Wacom) och programmet Painter (Corel). En gnutta ironi ligger i att teckningsmjukvaran försöker tävla med spår av studiohantverk som redan finns i min studio. Inget medium kan fullständigt överföras till ett annat. Vad som emellertid är möjligt att överföra är formen. Formen blir som en flygande matta, från vilken man kan iaktta både det verkliga och overkliga.
I mitt projekt från 2018, Konsten med universitet, begrundade jag tillsammans med Bengt Kristensson Uggla och Thomas Karlsohn och andra aktiva inom AmosLAB samt Jan-Erik Andersson på villkoren för kunskapsproduktion. Detta går att göra både inom och utanför den akademiska sfären, eller mellan olika “världar” – som i det här högst intressanta projektet.
Jag är mycket tacksam för att ha fått tillfället att samarbeta med Guillaume Jacquemet, cellbiolog och expert på mikroskopi vid Åbo Akademi. Vi möts halvvägs, så att säga. Samtidigt som vi letar efter ett sätt att sammanföra former och media för ett delat projekt, bär vi på individuella intresseområden inom Avtryck i det Okända. Jag föreställer mig kunna flytta in i ett laboratorium för cellbiologi, inte bara som en fluga i taket (ifall flugor ens flyger in där?). Därtill handlar det enligt min förståelse också om retorik – om att bredda sättet att visa och berätta. Vi befattar oss med osynliga ting som i forsknings-, diagnostik- och behandlingssyfte synliggörs med hjälp av elektroniska mikroskop – och nu också med tanke på en konstnärlig publikation.
Laboratoriet är en plats för komplicerade instrument som kräver långsiktigt och noggrant arbete. En konststudio ser å sin sida ofta ut som en lekplats. Samtidigt påminner konstens målsättningar om vetenskapens i det, att samma mått av passion och iver finns för ny kunskap att upptäcka och dela med sig av.
FORCING THE IMPOSSIBLE 